Huvudvärk, löptikar och mandelbiskvier

Igår hade jag världens huvudvärk. Jag hade tänkt att återvända tillbaka till jobbet men det blev inget med det. Istället försökte jag sova medan hunden försökte förmå mig att tycka synd om honom och släppa honom lös så att han skulle kunna springa fritt och se var den underbara löptiken fanns nånstans.

Han är inte en sån som ylar och jag förstår att det måste vara jobbigt, men detta eviga gnyende är ju för sjutton som tortyr. Det tar aldrig slut. Under hela gårdagen gnydde han, konstant. Och inte hade han ro att ligga still heller. Jag höll på att bli galen.

Jag hämtade Lillkillen på dagis och till mellanmål gjorde vi nyponsoppa med mandelbiskvier till. Det var länge sedan. Tycker alltid att det påminner om när man var liten. Lillkillen tyckte att det var gott men Stora hade svårt för mandelbiskvierna, det var lite för hårt för hennes tandställning fast de legat i blöt ett tag.

Mellan var borta hela kvällen för hennes klass ordnade ett disco för mellanstadiet. För att spara pengar till en skolresa i nian förstås. Hoppas att det gick bra. Jag kände inte att min huvudvärk skulle närvara så det gjorde jag inte. Jag skulle ju egentligen ha jobbat kväll så de saknade mig inte.

Istället åt vi hämtmat och det mest fantastiska hände. Lillkillen åt faktiskt ordentligt. Tidigare i veckan har han ätit ungerfär så här. Måndags - tre pommes. Tisdag - en halv pannkaka. Onsdag - två matskedar potatismos. Torsdag - två köttbullar. Och de säger att han äter ungefär lika lite på dagis.
Men igår åt han först nyponsoppa och två mackor och sedan några timmar senare, mer än en kvarts pizza. Helt otroligt. Bara att tacka och ta emot.

Måste erkänna att det är svårt att vara kolugn när han inte äter. I måndags åt han tre pommes efter mycket tjat. Vi fick ta en time out och vi satt i soffan och han var ledsen själv för att han inte kunde äta och snyftade - mamma, jag är det dåligaste barnet.... Men vi beslöt att han skulle äta i alla fall tre pommes och det gjorde han efter bara en timmes försök.

Igår tittade vi på en film, jag sambon och Stora. The Extractor. Nån film om nån som reste in i andras minnen. Självklart fastnade han och kom inte ut igen. En kul scen var när han vandrat runt i den andres hjärna i fyra år kollar med datorn hur många gånger han upplevt "värdens" minne får till svar 430 gånger. En bra film att titta på även om det var lite uppenbart ibland vad som skulle hända så varvades historien med en mordgåta som "värden" upplevt.

Om inte annat var det mysigt att kolla på film med Sambon och Stora.

Snart frisk

Vilken prövning det har varit men nu håller jag på att bli frisk. Inte en dag för tidigt.
Fortfarande hjärnförkylning men det håller på att lätta. Snart kan jag nog tänka klart också

När man varit inlåst här hemma hela veckan så vill man bara ut och hitta på saker men det kanske inte är så jättesmart att göra för mycket. Jag hoppas att jag är frisk nog att följa med Lillkillen på kalas på 4H-gården på lördag. Det kommer att bli uppskattat det kan jag lova. Ja, själva kalaset inte att just jag kommer dit förstås :) Riktigt så självupptagen är jag inte, ha ha.

På söndag fyller min plastpappa år så vi får nog ta en tur till Stenkullen. Då måste jag ju vara frisk, det finns ju gränser menar jag.

Just nu vill jag bara börja julpynta och julstöka. Jag har ju redan satt fram min fina lilla julmusmamma. Hon sitter så fint i mitt köksfönster och väntar på resten av alla juldekorationerna. Lillkillen har redan börjat prata om att baka pepparkakor så det får vi göra nästa helg så vi är redo för första advent. Mellan och jag äter ju inte gluten så vi måste baka så det finns pepparkakor inför julsäsongen. Jag har satt Stora på att designa årets pepparkakshus. Hon sitter ju och CAD-designar hus i datorn på kvällarna så ett pepparkakshus blir väl bra omväxling.

Så kul att svärföräldrarna kommer ner till oss på julen. Det var ett tag sen vi var hemma på jul och nu när Lillkillen är lite större så känns det liksom lite juligare. Hoppas att vi får snö bara så att det blir riktigt juligt. JAG ÄLSKAR JUL!!!

Långt kvar?

Men ska jag aldrig bli frisk?
Vad jobbigt det känns att inte bli bättre. Har jag exceptionellt dåligt tålamod eller är jag sjukare än vanligt? Är det så här när man är gammal? Blir man sjukare då?

Äsch det tror jag väl förstås inte, men det känns verkligen hopplöst att inte bli bättre.
Ok, jag har inte feber längre, och inte så mycket hosta, men jag är fortfarande helt febrig i hjärnan om ni  vet vad jag menar. Jag har så ont i kroppen att jag inte vet vad jag ska göra av mig och känner mig yr och vansinnigt trött. Lite konstigt kanske med tanke på att det började med en helt vansinnig förkylning med feber, hosta och ingen röst alls. Kanske har jag fått nåt annat nu??

I vilket fall är det väldigt tråkigt att vara hemma. Tittar lite på TV-on-demand på förmiddagen och sedan sover jag. Sen väntar jag på att resten av familjen ska komma hem. Det blir liksom inte roligare än så. Idag när jag sov ringde det på hemtelefonen. Och visst var det en telefonförsäljare!!!! Fasen, sen gick det ju inte att somna om förstås.

Det som hänt idag är i alla fall att jag lagat mat. Kokat ris i riskokaren och gjort kyckling i ugnen är väl inte jättesvårt men jag är helt slut nu. Dags att titta på lite barn-tv med Lillkillen.

Champagne och feber

Tredje dagen jag är hemma från jobbet. Vad det är tråkigt att vara hemma när man inte orkar göra något annat än att titta på tv och sova. Börjar långsamt komma tillbaka till något som kan betraktas som liv. Oj vad dålig man ändå kan bli. Lite lustigt att det t ex kan vara så svårt att andas, nåt som man bara tar för givet till vardags. Ynk ynk ynk...
Fast jag håller på att bli bättre :)

I måndags firade vi lite här hemma.
Sambon kom hem med Champagne och dukade upp tapas i köket när Lillkillen lagt sig. Han var så söt. Vi fick inte komma in i köket medan han fixade. Snacka om vardagslyx.

Idag har jag betalat räkningar och mailat till gamla fackförbundet för att gå ur där. Sen blir det att begära utträde ur A-kassan och gå med i den nya men det är ju för sjutton som att gå ur och in i en sekt. Det är inte bara att gå ur eller gå med. Det måste samordnas och det får inte bli något glapp. Byta telefonbolag och behålla samma telefonummer eller att byta elbolag är som en dans på rosor i jämförelse. Hur jäkla besvärligt måste det vara?? Eller det kanske inte alls är krångligt. Är det för att avskräcka en från att byta som de kör den här stilen. Det kanske är jättelätt egentligen. Vi får se. Jag har beställt lappar om inträde i alla fall. Får ta nyåret som avslut/början.

Host host!

Men hur ont kan man ha. Kan inte röra mig för då hostar jag.
Kan inte hosta för då får jag ont i revbenen. Kan inte andas för det känns som om jag har bandagerat hela bröstkorgen. Patetiskt. Jag vet.

Har kollat lite på tv men tror att jag får gå och lägga mig och vila en stund. Kanske orkar jag äta lite lunch... Kanske efter en liten sovstund.

ynk ynk

Var ju lite hostig igår men när jag vaknade idag var det verkligen synd om mig :)
Eller ja, kanske inte förstås, men jag har varit rätt så krasslig idag. Vid ett tillfälle hostade och satte mig upp samtidigt så jag sträckte en muskel i bröstkorgen. Ja ni förstår. Det är inte lätt att vara mig idag.

Snart kommer tjejerna hem tror jag. Kanske kan de göra middag för jag orkar faktiskt inte. Jag orkar inte ens komma på nåt bra att laga heller. Kanske pannakakor. Det brukar de gilla att både laga och äta tror jag. Måste verkligen få tummen ur och beställa matkassar så jag slipper komma på en massa maträtter. Får avsätta lite tid till det när jag har slutat tycka synd om mig.

Mer te, nä jag orkar inte det heller :)