Igår hade jag världens huvudvärk. Jag hade tänkt att återvända tillbaka till jobbet men det blev inget med det. Istället försökte jag sova medan hunden försökte förmå mig att tycka synd om honom och släppa honom lös så att han skulle kunna springa fritt och se var den underbara löptiken fanns nånstans.
Han är inte en sån som ylar och jag förstår att det måste vara jobbigt, men detta eviga gnyende är ju för sjutton som tortyr. Det tar aldrig slut. Under hela gårdagen gnydde han, konstant. Och inte hade han ro att ligga still heller. Jag höll på att bli galen.
Jag hämtade Lillkillen på dagis och till mellanmål gjorde vi nyponsoppa med mandelbiskvier till. Det var länge sedan. Tycker alltid att det påminner om när man var liten. Lillkillen tyckte att det var gott men Stora hade svårt för mandelbiskvierna, det var lite för hårt för hennes tandställning fast de legat i blöt ett tag.
Mellan var borta hela kvällen för hennes klass ordnade ett disco för mellanstadiet. För att spara pengar till en skolresa i nian förstås. Hoppas att det gick bra. Jag kände inte att min huvudvärk skulle närvara så det gjorde jag inte. Jag skulle ju egentligen ha jobbat kväll så de saknade mig inte.
Istället åt vi hämtmat och det mest fantastiska hände. Lillkillen åt faktiskt ordentligt. Tidigare i veckan har han ätit ungerfär så här. Måndags - tre pommes. Tisdag - en halv pannkaka. Onsdag - två matskedar potatismos. Torsdag - två köttbullar. Och de säger att han äter ungefär lika lite på dagis.
Men igår åt han först nyponsoppa och två mackor och sedan några timmar senare, mer än en kvarts pizza. Helt otroligt. Bara att tacka och ta emot.
Måste erkänna att det är svårt att vara kolugn när han inte äter. I måndags åt han tre pommes efter mycket tjat. Vi fick ta en time out och vi satt i soffan och han var ledsen själv för att han inte kunde äta och snyftade - mamma, jag är det dåligaste barnet.... Men vi beslöt att han skulle äta i alla fall tre pommes och det gjorde han efter bara en timmes försök.
Igår tittade vi på en film, jag sambon och Stora. The Extractor. Nån film om nån som reste in i andras minnen. Självklart fastnade han och kom inte ut igen. En kul scen var när han vandrat runt i den andres hjärna i fyra år kollar med datorn hur många gånger han upplevt "värdens" minne får till svar 430 gånger. En bra film att titta på även om det var lite uppenbart ibland vad som skulle hända så varvades historien med en mordgåta som "värden" upplevt.
Om inte annat var det mysigt att kolla på film med Sambon och Stora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar