Alla helgons dag

Idag blir det en tripp till kyrkogården för att tända lite ljus för lilla pappa.

Det är alltid lite svårt att förklara för Lillkillen att min pappa är död när han ju har både mormor och morfar. Fast nu är han ju lite äldre så han kanske förstår mer än man tror. Jag tyckte det verkade så när vi pratade om det i morse när de körde mig till jobbet. Vi får se. Det är alltid så fint på kyrkogården på allahelgona när alla ljusen är tända så jag hoppas att han inte blir för skrämd. Jag har inte tagit med honom till graven på säkert ett och ett halvt år så jag tror inte alls att han kommer i håg det.

 

Det känns alltid lite vemodigt att tänka på att pappa inte finns. Särskilt måste jag säga när man tänker på att han aldrig har fått träffa Lillkillen. Mellan var fyra och Stora sex år när han dog av en hjärnblödning. Det är ju ändå tio år som har gått och under den tiden har ju barnens minnen bleknat förstås. Man kommer generellt inte ihåg alltför mycket från när man var såpass liten och att sedan komma ihåg en specifik person blir ju lite svårt. Det blir enskilda händelser snarare än hur en människa var som person. Ofta blir ju minnnena kopplade till fotografier eftersom fotografierna påminner om just enstaka händelser där man kan minnas tillbaka vad som hände just den dagen.

 

Pappa dog när han var 58 år. Alldeles för ungt förstås, men han hade haft problem med hälsan de senaste åren. Han fick diabetes och högt blodtryck och även om det var lättare att motivera att byta livsstil när man har doktorns order på det är det naturligtvis inte lätt. Kanske hade det varit lättare idag när man vet att det blir bättre för diabetesen om man tar bort kolhydrater, men det hade ingen hört talas om då. Jag tror att det gick lite upp och ner med att följa alla rekommendationer och det kan jag förstå. Min stora drivkraft att gå ner i vikt var i många år efter pappas död just hans sjukdom och det faktum att det är ärfligt och att jag hade i mångt och mycket samma livsstil. Tittar man tillbaka på de senaste tio åren så har kanske inte så mycket hänt just med vikten men jag äter i alla fall en mer hälsosam diet än vad jag gjorde för tio år sedan.

 

Sedan fastnade jag nog i ett enda stort måste under hela den här tiden, ungefär som min pappa måste ha haft under sin sista tid. Det underlättar aldrig, det vet jag. Nu känner jag mig ändå mer nöjd med mig själv som person och med min vikt än vad jag gjorde för tio år sen och jag har kanske en mer hälsosam syn på mat och behovet att gå ner i vikt. Det jag fokuserar på nu är vikten av att må bra. Inte att vara smal. Att må dåligt för att jag inte ser ut som jag kanske vill se ut har nu "förstört" tio år av mitt liv. Jag har inte gått ner något i vikt annat än temporärt och jag har straffat mig själv för att jag inte lyckas med mina mål. Och jag har mått dåligt, gått in i väggen och jag har gått upp i vikt. Hade jag mått bra, hade jag kunnat haft tio år av njutning under tiden jag har gått upp eller hur. Men det är slut nu. Vad som än händer så är det viktigaste att man mår bra.

Att vara lycklig och kunna njuta av vardagen. Fasen så mycket viktigare än att passa i rätt jeans.

 

Och vet ni vad jag har märkt. Att om man är glad så orkar man mer och man blir inte så destruktiv. Man lägger inte fällben på sig själv. Så vill jag leva.

Så jag vill tacka dig pappa, för att du, även om det tog ett tag, hjälpte mig att förstå att man måste leva här och nu och njuta av vardagen. Inte längta till morgondagen så hårt att nutiden mister sin betydelse. Jag har fårstått det nu. Kommer ihåg en gång när du sa till mig, jag kan ha varit tretton fjorton kanske och jag kommer inte alls ihåg vad jag hade gjort men du sa så förnuftigt

- Millan, du vet att man kan lära av andras misstag va? Man behöver inte göra alla själv....

Och det önskar jag att ni alla kan ta till er utav. Puss Pappa!!

En intensiv period väntar

Vaknade halv sju i morse. Ingen sovmorgon här inte. Nu är det dags att gå till jobbet och jobba sju dagar i sträck.... Som en hägring längst bort på fredag kväll är vi bjudna på middag hos gulliga Ulle. Visst, jag kanske är lite för trött för att gå på middag även om det är hos grannen, men jag är förmodligen för trött för att laga mat så det innebär ju att jag lika gärna kan ha nåt trevligt att se fram emot.

Lillkillen sitter i soffan och kollar på  morgonTV. Han är lika morgonpigg som jag, fast oj vad trött han var i går kväll efter att ha haft kompisarna på besök. Trött men lycklig. Vilken lycka att det inte bara var en kompis utan två. Båda killarna är ju så kära i lilla Agnes men det funkar än så länge hur bra som helst. Lillkillen är ju övertygad att hon är lika kär i honom och det är förmodligen Ludde också. Lillkillen kallar henne för älskling när de leker märkte jag igår. Fast han sa lite förtroligt att ibland kallar han henne för sin fru. Är de inte hur gulliga som helst???

Shoppingdax

Jag hatar att shoppa, men idag fick jag i alla fall köpt ett par jeans. Tog en tur på Knalleland och var nog ut och in i alla affärer innan jag till slut hittade ett par som passade. Men är det inte hur jobbigt som helst när man tagit av sig ytterkläder, stövlar och jeans och så passar de inte. Bara till att palta på sig allt igen och gå till nästa affär och upprepa proseduren igen och igen och igen. Blä!

Lillkillen har en kompis här hemma idag. Just nu leker de med fiskespelet han fick i födelsedagspresent från kusin Gustaf. Rättning. Lillkillen har TVÅ kompisar. Det ringde på dörren och där stod Ludde som kom med kalasinbjudningar. Han var förstås också leksugen :)

Nu är det dags att börja tänka på maten. Måste ner i källaren och se vad som finns. Igår pratade vi om att skaffa matkasse. Ica har ju kassar som man kan hämta upp på väg hem från jobbet. Det ska vi nog testa. För flera år sen beställde jag mat på nätet via Ica som jag sen hämtade på väg hem från jobbet. Men då fick man ju pricka i en shoppinglista och jag kan förstå att det inte riktigt lönade sig. Att få färdiga recept och alla ingredienser låter som en dröm för mig. Dessutom blir det lättare att få de stora att laga till nåt när det redan är uttänkt vad man ska göra. Bara att följa receptet. Jag tycker om saker som gör vardagen lättare.

Nu är sambon på väg hem efter att ha varit o lunchat med en gammal kollega. Sushi. Vad jag är sugen på sushi. Eftersom sambon redan ätit o Mellan stannar kvar hos sin pappa en dag till så kan jag lika gärna göra mat till alla tre femåringar. Kanske äter Lillkillen lite grann om han får sällskap av kompisarna. Man kan ju alltid hoppas. Den senaste tiden har han ätit i princip ingenting. Ja idag åt han och Agnes fruktsallad och en bulle, men när det kommer till mat är det omöjligt att få i honom nån mat. Vi trixar och trugar och till slut har han ätit en kötbulle och kanske nästa dag en matsked pasta, men sen är det stopp. Det enda han äter utan att gnälla är en polarmacka till frukost. Ja han äter alltid sin macka hemma för han vägrar att äta frukost på dagis. Där varierar de ju så de inte får samma mat varje dag. Variation är ingenting som Lillkillen är förtjust i.....

Så nu gör jag lite spaghetti och köttbullar. Kan ju hoppas att han får i sig nåt i alla fall.

Ha en underbar fredag!!!

En skön morgon

Visst kan det vara lite jobbigt med en liten lillkille som alltid kryper upp i sängen mitt i natten, men oj vad mysigt när man vaknar på morgonen av den underbaraste lilla ungen som slår armarna om en och vill starta dagen med lite gos. Lycka!

Idag jobbar jag hemma och då ska man hinna med att tvätta och städa och packa upp all mat som kom igår. Vi får mat på recept hemskickat varannan måndag för Mellan som inte tål gluten. Jag det gör ju inte jag heller men hon får mat på recept till dess hon fyller 16. Vi har inte brytt oss om det tidigare men eftersom vi var i kontakt med barnmedicin i våras så ordnade läkaren det. Funkar väldigt bra tycker jag. Man ringer upp när det börjar ta slut så skickar de en ny leverans.


Ja ja, verkligheten kallar.

Utvärdering Gerimax

Tja, nu har det gått en lång dag sedan jag tog min första tablett i morse. Kan väl erkänna att jag är lite trött, men är långt ifrån utschasad ( jag är över 40 o använder ibland gamla ord) som jag brukar vara. Fast jag åt choklad efter lunchen är jag inte heller så deppad över att jag inte stod emot.
Däremot är jag glad över att gå till gymmet imon och njuta av lite egentid.

Det har varit en strid ström av små spöken som knackat på dörren under kvällen men nu verkar de ha gått o lagt sig. Nu tar vi o kollar på The Dark Knight så här på Halloween. Skönt när man har lite ork :)

Må bra

Efter att ha baklagat mig till sambon över att jag alltid är så trött och grinig och föreslagit att jag skulle ringa läkaren och fråga om jag ska ta "Happy Pills" igen (vilket han inte tyckte) Kom han igår kväll hem med tidningen Må Bra och Gerimax. Så i morse tog jag en Gerimax till morgongröten och packade ner tidningen i väskan på väg till jobbet.

Och jag har lusläst tidningen under dagen faktiskt. Inte så dumt så den kan jag nog tänka mig att köpa igen.

 

Jag har faktiskt planerat att registrera mig på Svenssons i morgon. För de som inte bor i Borås så är det ett Gym och Hälsocenter här i Borås. Jag tycker om att det inte bara är träning utan även att det är sån fokus på att må bra, och det känner jag att jag behöver mer än nåt annat faktiskt. Ikväll ska vi gå ut på en promenad efter att vi lagt Lillkillen. Det blir till att sätta på sig varselvästen och stövla ut. Det här är en aktivitet som jag uppskattar. Friskt luft, motion och tid ihop med sambon. Kan inte bli bättre.

 

På fredag ska Lillkillen ha en playdate med en liten kompis från dagis. Lilla Agnes. Fast han kan inte säga Agnes utan säger Agnus, men jag hoppas hon inte blir ledsen över det.

I våras var vi med honom hos en talpedagog och efter en viss förbättring som nu gått tillbaka kan det kanske vara dags att boka en ny tid. I och med att han höll på att lära sig att läsa och skriva så försvårade det för honom att han inte kunde uttala bokstäverna ordentligt men det värsta var ju att kompisarna på dagis inte förstod honom och skrattade åt honom. Detta har ju blivit mycket bättre, men jag tror nog att jag vill hjälpa honom så mycket som möjligt med språket nu sista året på dagis, så att det inte blir mer besvärligt för honom när han börjar skolan nästa höst.

 

Simma lugnt!!!

PMS-monstret

PMS-monstret är o hälsar på och nu är jag på ett uruselt humör. Mest för att jag varit hur duktig som helst hela helgen så kommer man hem och vräker i sig precis allt som kommer ens väg. Det är ju för fasen inte riktigt klokt på någor sätt. Gick tidigare från jobbet men önskar att jag inte gjort det tror jag. Jag är ju inte riktigt klok nånstans.

Alltså, kan man hyra in nån som lever åt en, kan man skaffa en barnvakt till sig själv eller vad gör man? Just nu är jag bara iriterad och sjukt arg på mig själv. Blä!!!

Jag känner mig som ett stolpskott. Kan man inte bestämma nåt själv, måste man låta alla känslor bestämma för att det känns bra för stunden. Man kan väl vara lite rationell nångång också. Är det för mycket begärt.

Ljusare tider

Jag är inte en stor beundrare av sommartider men det var faktiskt lite skönt när det var ljusare igen i morse när  jag  tog bussen till jobbet och det var ju trevligt för jag har ju fortfarande inte tagit fram några reflexer. Måste nog köpa ett par innan jag åker hem annars kommer jag aldrig att få nån reflex.

 

Nu har jag varit duktig hela helgen och tog ett glas vin i går kväll med två rutor choklad till söndagsdeckaren. Vi hade tänkt att basta men valde vin istället. Vi får basta idag istället.

 

Idag kommer tjejerna hem efter att ha varit borta hela helgen. Det är visserligen lugnt och skönt när man slipper alla bråk, men det är alltid lika kul när de kommer hem. Kanske kan de lära sig att prata utan att skrika på varandra. Kanske =)

Lugnets dag

Idag gör vi inte många knop. Det närmaste vi har kommit något produktivt har varit att värma upp gårdagens middagsrester till lunch idag. Jag kollade tv där uppe och sambon där nere medan Lillkillen har lekt med lego och klätt ut sig. Nu är det ändrade roller. Jag kollar repriser på datorn och Lillkillen kollar film där uppe. Sambon har tänt en brasa så det är bara mys som gäller för hela slanten. Det som oroar är att vi måste laga nån slags mat till middag för jag har inte några rester kvar.

Vägde in mig i morse, får börja tänka lite på beachen 2013. Enligt vågen har jag 20,2 kilo att gå ner, kroppen består av 51 % fett, 33% muskler och 20 nånting vatten. Benmassan var nästan 10%. Tja, jag antar att man får hoppas att fetthalten går ner och muskelmassan går upp, fast då måste man ju träna lite också. Jag kan sträcka mig till en promenad tror jag. Var ute med vovven i skogen i morse men det var ju inte direkt nåt som höjde pulsen förstås.

Nä, nu blir det repriser ett tag. Njut av söndagen!!